Ja, jag känner mig helt slut!! Skulle sitta här å fixa med min webbutik så att den kan sjösättas någon gång..!!!! Den är ju klar, men det är lite fix å trix med bilder å lite dokument bara. Sen så, TUTA Å KÖRA!

Men nu har luften gått ur mig och huvudet DUNKAR! Dessutom så vill inte allt riktigt som jag vill. Får nog be P om hjälp. Det tar på krafterna att ha näst intill dödssjuk sambo.. Man har ju INGEN att dela alla dagliga bördor med. Dra hela lasset själv får man göra.. Det tar ut sin rätt. Men nu börjar det gå åt rätt håll med honom! :) Jag ska ta å lägga mig tidigt idag, då jag ändå inget vettigt får gjort.

Natti Natti

Vi är ett gäng som befinner oss på annan ort.. Lyckas identifiera & få ett erkännande från en som mördat en annan. Jag såg det, visste det var "han"!

Simon & Tomas från dito design program, står och ler och applåderar åt mitt avslöjande. Tomas skrattar högt och höjer händerna mot taket när jag leende tar emot hyllningarna..!?

Nä, nu är det dax att åka säger vi. Vi är ett gäng av några nära vänner och några från bloggvärlden. Vi packar klart det sista och trycker in oss ibilen.

I bilen är det fullt ös, alla pratar och skrattar. Jag säger något och den som kör vänder sig om och tittar mot oss som sitter där bak.. Ska säga något, när jag och ett par till skriker -Akta!! Se uuuuupp!!!!! Vi är mitt i en kraftig kurva.. Den som kör försöker svänga oss rätt i banan men misslyckas, det är oundvikligt att vi åker av! Och det stupar brant neråt. De flesta skriker i panik. Jag ser mig om och resan ner kommer att bli lååång! Tänker på William och hela livet som väntar. Vi måste försöka förhindra att vi bara stupar rakt ner till förintelse.

Ser alla träden, om vi kan få bilen att "glida" mot ett träd borde det inte bli så farligt. Så en av medpassagerarna som är något samlad sätter ut sina ben och försöker "haffa" ett träd att styra bilen mot. Misslyckas med det första, känns oroväckande! Men så där, ett stort träd!!! Hon får båda benen på varsin sida om stammen och vi glider ner efter den och landar ganska mjuk nere på marken. Phu!!!

Alla har klivit ur bilen och sitter runt ett picknickbord som står där. Jag hoppar och studsar, ropar -Vi lever, vi klarade det!!! Entusiasmen från de andra uteblir. -Men är ni inte glada? -Jo, då.. Svarar en annan. Men inga glädje rop. De verkar vara i chock..! Jag säger till slut. -Det var det bästa av det sämsta som hände!! -Vi lever ju!! Jag går för att försöka lokalisera vart vi befinner oss. Lyfter mobiltelefonen för att ringa någon.

Så vaknar jag!

Drömmar.. De kan verkligen te sig hur som helst!! ;)